Hur vet vi att himlen inte är grön och att vi alla är färgblinda?
Min spegel är så jävla skitig, men jag vägrar att tvätta den.
Det ser ut som om jag är i stjärnhimlen när jag fotar i den. Jag gillar det. Jag är där ibland.
Människan är fast i en fri värld, fångad i friheten - alltså är vi inte fria. Och hur slår man sig fri från den utan att bli tillfångatagen igen?
Själv så skapar jag min egen verklighet där det inte finns några vägger att bli tillfångatagen mellan.
Mitt hjärta är som en bräcklig farkost som vi vill nå stjärnorna
Jag tänkte på vad jag skrev i föregående inlägg och funderade kring en metafor över min situation:
Om ett ufo uppenbarar sig på himmelen, vad ska tidningarna sedan skriva om?
Ekonominyheter? Vädret?
Så är det för mig, jag har sett mig själv bland stjärnorna, vad ska jag nu skriva om?
Ekonominyheter? Vädret? Nej, så klart om stjärnorna! Om mig själv!
Jag lever som en eremit i mitt eget huvud
Nu dricker jag kaffe, lyssnar på musik och jobbar med mitt projektarbete. Det känns bra.
Som ni märkt bloggar jag inte riktigt som jag brukar efter min långa bloggpaus. Mitt liv kretsar i stort sett kring konst och det därtill. Tror det är en stor anledning till att jag inte bloggat så mycket. För det jag bloggade om innan har inte direkt lika stor plats i mitt liv efter att jag började på konstskolan förra året.
Det känns som att hela mitt liv är en enda lång tankeprocess kring mig själv och konst, och att det därför blir svårt att skriva om annat. Jag har så lätt att bli avskärmad från allt det andra när jag är inne på något. Jag är ganska extrem på så sätt.
Jag har t.ex. knappt kontakt med några vänner längre, förutom de jag träffar i skolan. Det är synd, men jag mår ju så bra av att ha detta runt omkring mig, annars hade jag väl inte gjort det.
Det är som att så mycket annat blir ovärt.
Verk av Nick Getry med en minst sagt fascinerade stil.
Och jag säger till mina knutna händer i fickorna "håll er kvar där ni är, spela inte hjältar nu".
Vad kul att jag har bloggat hela kvällen inkl. skrivit och tänkt kring mitt nya konstprojekt i skolan. Jag ska liksom upp om lite drygt 6 timmar.
Imorgon har jag mycket att stå i, men en sak är säker: Jag kommer inte att vara snäll! Kommer ställa till med ett jävla helvete bara genom att finnas till.
Det blir så när jag är trött.
Jag behöver inte er hjälp.
Jag gräver gropen själv om ni bara planterar blommor bredvid.
Låt bina smaka av nektarinen.
Doften av mitt liv ska bli honung i ert te.
Pappa berättar flödigt och impulsivt om sina tankar
Min pappa var hos mig här om dagen och tittar ut genom fönstret, ner till trädgården där min granne står och arbetar.
Jag säger att han ska sluta skämma ut mig och stirra, och att min granne faktiskt kan tro att min pappa är någon slags stalker.
DÅ formar pappa sina fingrar till två cirklar, sätter dem som en kikare framför ögonen och skriker på sin stammande göteborgska "kokooo, jag är en STALLKER. HAHAHAHA".
Några sekunder senare säger han "HAHA, tänk så skulle jag springa ner och ge honom en jävla smäll rakt på pannbenet så det började forsa blod och grejer. Och så skulle polisen komma och jag kutar här ifrån. Då skulle du få ta skiten. HAHAHAHAHA".
No offence, men jag tror att det är något fel på min pappa. Jag tror att han har en diagnos. När jag säger till mamma att jag skäms över honom och är glad att han inte brukar befinna sig där jag är, så svarar hon "men det kanske är bra om folk får träffa honom, då kanske folk förstår varför du är som du är, hahaha".
TNX MOM. Med de två föräldrarna kunde det inte bli annat än fyra skruvade barn.
Vi är alla dårar och därur får vi svaret på våra frågor om oss själva.
Jag tänkte på det där med identifikation som jag skrev om i föregående inlägg. Jag brukar tänka på det ibland.
Människans stora behov av en förklaring till allt. Till allt runt omkring och till sig själva. Människor som säger "allt har sin naturliga förklaring" - som om det vore självklart, även fast de vet att de egentligen inte är så men endast säger så för att tillslut inte bli helt galna.
Att ta saker för givet är fel, vet gör bara lögnarna.
Varför ska vi älta saker istället för att bara låta dem vara och acceptera att vissa saker bara är. Jag tror att vi är rädda att tappa bort oss själva. Att inte veta vilka vi är. Och människorna som har sånt behov av att förklara världen är rädda för, inte bara sig själva, utan för att kontrolleras av något de inte kan förklara. Att leva i en värld som kan explodera när som helst.
Världen är så komplex och allting däri är relaterat till allt det andra däri, som en enda lång kedja. Så för att förstå någonting fullt ut så måste man förstå allting. Och eftersom att vi är en del av "det däri" måste vi förstå världen för att förstå oss själva och kunna identifiera vilka vi är.
Och att det inte bara är jag som försöker se mig själv i allt för identifikationen. Som om vi tillhörde något annat än oss själva och att vår existens är beroende.
För existentiella frågor grubblar bara den på som ifrågasätter existensen, likt den som förlorar ett spel genast börjar ifrågasätta spelets regler.
Det är nog av samma anledning som religion finns. Gud är en mänsklig skapelse, format av det mänskliga tvivlet och inte skapad till att skänka oss svar på alla frågor vi har, men skapad för oss att vi inte behöva söka svar. Själv är jag ateist.
Allt rotar sig i samma sak. Vi väljer bara att uttrycka det på olika sätt.
Alla tvivel härstammar från känslan av att stå framför spegeln och inte veta om man är den som tittar eller den som tittas på.
För ja, allt vi vill förklara är världen och att det vi kallar för genialitet inte är något annat än en benämning för människor med just den ambitionen.
Dårskap är det vi benämner människor med samma ambition, men som istället för att skriva om världen, skriver om sig själva - som om det vore världen.
Genierna förstår folk att de inte förstår. Dårarna förstår folk inte att de förstår.
Människans stora behov av en förklaring till allt. Till allt runt omkring och till sig själva. Människor som säger "allt har sin naturliga förklaring" - som om det vore självklart, även fast de vet att de egentligen inte är så men endast säger så för att tillslut inte bli helt galna.
Att ta saker för givet är fel, vet gör bara lögnarna.
Varför ska vi älta saker istället för att bara låta dem vara och acceptera att vissa saker bara är. Jag tror att vi är rädda att tappa bort oss själva. Att inte veta vilka vi är. Och människorna som har sånt behov av att förklara världen är rädda för, inte bara sig själva, utan för att kontrolleras av något de inte kan förklara. Att leva i en värld som kan explodera när som helst.
Världen är så komplex och allting däri är relaterat till allt det andra däri, som en enda lång kedja. Så för att förstå någonting fullt ut så måste man förstå allting. Och eftersom att vi är en del av "det däri" måste vi förstå världen för att förstå oss själva och kunna identifiera vilka vi är.
Och att det inte bara är jag som försöker se mig själv i allt för identifikationen. Som om vi tillhörde något annat än oss själva och att vår existens är beroende.
För existentiella frågor grubblar bara den på som ifrågasätter existensen, likt den som förlorar ett spel genast börjar ifrågasätta spelets regler.
Det är nog av samma anledning som religion finns. Gud är en mänsklig skapelse, format av det mänskliga tvivlet och inte skapad till att skänka oss svar på alla frågor vi har, men skapad för oss att vi inte behöva söka svar. Själv är jag ateist.
Allt rotar sig i samma sak. Vi väljer bara att uttrycka det på olika sätt.
Alla tvivel härstammar från känslan av att stå framför spegeln och inte veta om man är den som tittar eller den som tittas på.
För ja, allt vi vill förklara är världen och att det vi kallar för genialitet inte är något annat än en benämning för människor med just den ambitionen.
Dårskap är det vi benämner människor med samma ambition, men som istället för att skriva om världen, skriver om sig själva - som om det vore världen.
Genierna förstår folk att de inte förstår. Dårarna förstår folk inte att de förstår.
May the forces of evil become confused on the way to your house
Jag satt ute på balkongen och drack kaffe. Jag brukar göra det om kvällarna. Jag har börjat dricka det på senaste. Har upptäckt att jag blir jävligt slow och lugn i kroppen av det, och inte tvärt om. Det funkar relativt bra för att få mig att kunna sova. Kanonbra självmedicinering, så att säga.
Jag brukar titta på molnen och försöka hitta figurer, som man gjorde när man var liten. Nu såg jag t.ex. en hund.
Och det blåste, så det såg ut som att den rörde sig. Sen flög huvudet iväg och lämnade kvar kroppen. Som det brukar bli för mig.
Som identifikationen.
Som om jag identifierar mig med en molnhund, som egentligen inte finns, och egentligen inte är en hund.
Betyder det att jag inte heller finns.
Eller så borde jag sluta försöka finna mig själv i allt, bara för att finna allt i mig själv.
Och att det är därur alla paradoxer om mig själv uppstår.
Och allt känns lika främmande som myten om att Hitler var vegetarian.
Som förvirringen.
Jag brukar titta på molnen och försöka hitta figurer, som man gjorde när man var liten. Nu såg jag t.ex. en hund.
Och det blåste, så det såg ut som att den rörde sig. Sen flög huvudet iväg och lämnade kvar kroppen. Som det brukar bli för mig.
Som identifikationen.
Som om jag identifierar mig med en molnhund, som egentligen inte finns, och egentligen inte är en hund.
Betyder det att jag inte heller finns.
Eller så borde jag sluta försöka finna mig själv i allt, bara för att finna allt i mig själv.
Och att det är därur alla paradoxer om mig själv uppstår.
Och allt känns lika främmande som myten om att Hitler var vegetarian.
Som förvirringen.
Mera blogg
JAG ÄR JÄVLIGT SUGEN PÅ ATT BÖRJA BLOGGA IGEN!!
Aha... VA´ TYCKER NI?
Ja, det ska jag göra. Jag börjar imorgon igen. Men jag kommer blogga om vad fan jag vill här. Det som mitt liv kretsar kring.
Dvs. Mig själv och konst. Rätt och slätt.
Ni glömmer väl inte att följa mig på Twitter.
Jag kör på twitter!
Jag har kraftigt svårt att upprätthålla en blogg. Detta är min tredje blogg och jag har börjat tröttna på den med. Det är alltid så jävla omständigt när man ska skriva inlägg. Dessutom är ni för jävla dåliga på att kommentera.
Jag kommer självklart ha kvar bloggen och blogga om något faller mig in, men jag kommer köra mer på twitter istället
http://twitter.com/jennysvensen
Följ mig där!
Det är enklare, går snabbare. Kort och koncist.
Dock skulle det vara kul om ni kunde kommentera här på bloggen vad ni skulle vilja att jag bloggade om, om jag ska fortsätta.
